take me ashore and put me on fire.
Så, sitter i min ensamhet och kollar på Pluras Kök, medan hundarna varvar sömn och gnorkande.
Plura Jonsson är fantastisk, det är han och Joakim.
Två män som hade sin storhetstid på 80-talet och som jag inte alls borde gilla. Men på något sätt dras jag mot dom. Jag blandar Eldkvarn, Ebba, Imperiet och Joakim med Håkan, Lars, Lasse, Henrik och Timo. Dom är mina livbojar när det kommer till musik. Visst, K-Pop kan få en att skratta och gråta, men inte på samma sätt som dessa män.
Dom har äkta känslor i sina låtar, är inte producerade av ett massmiljonföretag och gör det dom gör av ren passion.
Två män som hade sin storhetstid på 80-talet och som jag inte alls borde gilla. Men på något sätt dras jag mot dom. Jag blandar Eldkvarn, Ebba, Imperiet och Joakim med Håkan, Lars, Lasse, Henrik och Timo. Dom är mina livbojar när det kommer till musik. Visst, K-Pop kan få en att skratta och gråta, men inte på samma sätt som dessa män.
Dom har äkta känslor i sina låtar, är inte producerade av ett massmiljonföretag och gör det dom gör av ren passion.
Och här han ni två legender på samma scen som framför en låt jag citerat många gånger under många år.
Kommentarer
Trackback
