psychedelicfaith

Den här veckan har hitills varit ovanligt bra. Jag har tagit mig ur lägenheten varje dag, vilket sällan händer nuförtiden. Jag har till och med pluggat varje dag, vilken är ännu ovanligare, vilket inte beror på att jag tycker religionssociologi är särskilt intressant (skulle hellre läsa om gnosticismens uppkomst eller nåt) utan snarare för att jag känner att jag måste ta tag i plugget och ligga i fas. Sen att alla föreläsningar är kombinerade med obligatoriska seminarium hjälper ju också en del, har liksom inget annat val än att åka till skolan och vara där i 6ish timmar. Idag skriver jag på första deluppgiften av sociologitentan, det går la sådär... Skulle som sagt hellre tenteras på gnosticism ^^ 

 

Annars så ville jag rekommendera två av mina nuvarande favoritlåtar (hade jag mentalt pallat ha Jonghyun's postumt släppta låtar på repeat så skulle de hamna här, men det går inte).

Första låten har världens gulligaste musikvideo och är bara allmänt bra. Den andra handlar om att vilja återfödas som en varm potatis för att slippa all press från att vara känd, och har en catchy melodi så hur kan man inte gilla den liksom?

 

 

 

Some say the world will end in fire, 
Some say in ice. 
From what I’ve tasted of desire 
I hold with those who favor fire. 
But if it had to perish twice, 
I think I know enough of hate 
To say that for destruction ice 
Is also great 
And would suffice.

-Robert Frost

Jag har känt den där hopplösheten ett tag nu, en känsla av att bara inte orka eller vilja. Jag har känt paniken stiga närmre och närmre ytan, och jag har trängt ner den med sömn, sömn och ännu mera sömn. Jag har i omgångar kollat på Gilmore Girls, för det kräver ingen energi, jag har redan sett alla avsnitt och vet exakt vad som händer. Idag orkade jag mig upp ur sängen, jag tog mig till skolan, och det har ändå varit en bra dag. Jag har fått saker gjorda, pluggat fokuserat i 2 timmar, tagit en promenad, lagat mat, städat badrummet. Jag har registrerat böcker som ska säljas och jag har bestämt att jag skall ta en vecka i Taizé i sommar, en vecka helt i tystnad där jag kan fokusera på att samla ny energi. 

Att bara tänka på Taizé och lyssna på förra veckans bön gav ett lugn som jag inte känt på länge. Så att rymma dit känns som en bra idé... 

Jag kommer ihåg hur skönt det var att sitta i kyrkan när inga andra var där och bara lyssna på musik, läsa eller sova, det finns något i väggarna där, ett tröstande lugn som genomsyrar en så fort man stiger in. jag saknar det, tystnaden, lugnet och känslan av att vara en med andra. 

Jag babblar.. men jag behöver den känslan igen...

 

 

 

Jag är hemma på landet, i mitt rum. jag känner mig trygg omringad av bekanta dofter och ljud. Vägen utanför är bekant och jag vet vart stigarna bär mig. Jag kan gå utan att tänka på vart jag hamnar och bara fokusera på hundarnas tassar som slår mot marken. Det är en verklighetsflykt, en flykt från skolan, staden, fejkleenden och människor som bara suger energin ur mig. Tegelbeströdda lerstigar kantade med gran och tall får mig att känna mig trygg. jag kan slappna av.

Jag fick energi till att trycka in kunskapen som behövs till tentan imorrn och jag ser ett ljus där framme. Kanske klarar jag det här ändå. Kanske.. vi får hoppas.

ge mig en skog med bekanta stigar och ge mig en hund som kan leda mig.. där trivs jag bäst.

 

 

bloggen, det var extremt länge sen nu... 4 år sen? typ.. 

jag har en såndär pissperiod igen, där jag inte kan ta mig ifrån sängen om det inte är för att flytta mig till soffan. 

jag har sträckkollat otaliga draman i veckors tid och ignorerat allt som har med skolan att göra. jag har gått till jobbet och jobbat mina timmar med ett påklistrat leende, som nog få har kunnat se igenom. nu är jobbet slut och jag borde fokusera på skolan igen så att jag klarar tentorna som kan spärra vidare studier om jag inte klarar dom. men jag kan inte få mig själv att ta tag i det, att sätta mig vid skrivbordet och lära mig all den där grammatiken som ska tenteras. men jag måste, så imorgon får jag helt enkelt tvinga mig själv att göra det samt spela in den där presentationen på nytt. 

men du, jag har fått kontakt med en psykoterapeut nu i alla fall som ska hjälpa mig, men jag tror inte att hon förstår vad jag försöker säga till henne.. hon lyssnar inte till mina rabblingar av hur det känns.. dom är otydliga och osammanhängande, visst, men hon lyssnar inte på det jag får fram... ska ge henne en chans till.. sen byter jag till en psykolog istället. jag tror jag behöver bearbeta först innan nån tvångsmatar mig med kbt-tjafs.. jag kan inte bryta ett mönster innan jag förstår varför det finns. 

 

så sammanslaget försöker jag säga att det brister bakom fasaden.. jag vill gömma mig i mörkret igen, sådär som 2011... bara stänga alla gardiner och försvinna från allt. jag börjar tveka på alla mina livsval.. jag vill hem igen... men jag vill inte vara hemma. jag vill vara i hemmet där jag hade eterno vid min sida och jag kunde ligga och klappa honom tills allt kändes bättre. inte hemmet nu...

 

 

just nu kan inget få mig att orka och vilja längre, men jag försöker bygga steg upp.. jag försöker dra mig upp.. draman... variety shows och sechskies.. sechskies, dom får mig att le, skratta och orka.. i alla fall orka litegrann.. dom är mina ljus... mina änglar.. mina knäppa gamla gubbar..