psychedelicfaith

Jag har känt den där hopplösheten ett tag nu, en känsla av att bara inte orka eller vilja. Jag har känt paniken stiga närmre och närmre ytan, och jag har trängt ner den med sömn, sömn och ännu mera sömn. Jag har i omgångar kollat på Gilmore Girls, för det kräver ingen energi, jag har redan sett alla avsnitt och vet exakt vad som händer. Idag orkade jag mig upp ur sängen, jag tog mig till skolan, och det har ändå varit en bra dag. Jag har fått saker gjorda, pluggat fokuserat i 2 timmar, tagit en promenad, lagat mat, städat badrummet. Jag har registrerat böcker som ska säljas och jag har bestämt att jag skall ta en vecka i Taizé i sommar, en vecka helt i tystnad där jag kan fokusera på att samla ny energi. 

Att bara tänka på Taizé och lyssna på förra veckans bön gav ett lugn som jag inte känt på länge. Så att rymma dit känns som en bra idé... 

Jag kommer ihåg hur skönt det var att sitta i kyrkan när inga andra var där och bara lyssna på musik, läsa eller sova, det finns något i väggarna där, ett tröstande lugn som genomsyrar en så fort man stiger in. jag saknar det, tystnaden, lugnet och känslan av att vara en med andra. 

Jag babblar.. men jag behöver den känslan igen...