psychedelicfaith

bloggen, det var extremt länge sen nu... 4 år sen? typ.. 

jag har en såndär pissperiod igen, där jag inte kan ta mig ifrån sängen om det inte är för att flytta mig till soffan. 

jag har sträckkollat otaliga draman i veckors tid och ignorerat allt som har med skolan att göra. jag har gått till jobbet och jobbat mina timmar med ett påklistrat leende, som nog få har kunnat se igenom. nu är jobbet slut och jag borde fokusera på skolan igen så att jag klarar tentorna som kan spärra vidare studier om jag inte klarar dom. men jag kan inte få mig själv att ta tag i det, att sätta mig vid skrivbordet och lära mig all den där grammatiken som ska tenteras. men jag måste, så imorgon får jag helt enkelt tvinga mig själv att göra det samt spela in den där presentationen på nytt. 

men du, jag har fått kontakt med en psykoterapeut nu i alla fall som ska hjälpa mig, men jag tror inte att hon förstår vad jag försöker säga till henne.. hon lyssnar inte till mina rabblingar av hur det känns.. dom är otydliga och osammanhängande, visst, men hon lyssnar inte på det jag får fram... ska ge henne en chans till.. sen byter jag till en psykolog istället. jag tror jag behöver bearbeta först innan nån tvångsmatar mig med kbt-tjafs.. jag kan inte bryta ett mönster innan jag förstår varför det finns. 

 

så sammanslaget försöker jag säga att det brister bakom fasaden.. jag vill gömma mig i mörkret igen, sådär som 2011... bara stänga alla gardiner och försvinna från allt. jag börjar tveka på alla mina livsval.. jag vill hem igen... men jag vill inte vara hemma. jag vill vara i hemmet där jag hade eterno vid min sida och jag kunde ligga och klappa honom tills allt kändes bättre. inte hemmet nu...

 

 

just nu kan inget få mig att orka och vilja längre, men jag försöker bygga steg upp.. jag försöker dra mig upp.. draman... variety shows och sechskies.. sechskies, dom får mig att le, skratta och orka.. i alla fall orka litegrann.. dom är mina ljus... mina änglar.. mina knäppa gamla gubbar..