verklighetsflykt.
Jag är hemma på landet, i mitt rum. jag känner mig trygg omringad av bekanta dofter och ljud. Vägen utanför är bekant och jag vet vart stigarna bär mig. Jag kan gå utan att tänka på vart jag hamnar och bara fokusera på hundarnas tassar som slår mot marken. Det är en verklighetsflykt, en flykt från skolan, staden, fejkleenden och människor som bara suger energin ur mig. Tegelbeströdda lerstigar kantade med gran och tall får mig att känna mig trygg. jag kan slappna av.
Jag fick energi till att trycka in kunskapen som behövs till tentan imorrn och jag ser ett ljus där framme. Kanske klarar jag det här ändå. Kanske.. vi får hoppas.
ge mig en skog med bekanta stigar och ge mig en hund som kan leda mig.. där trivs jag bäst.
Kommentarer
Trackback
